Rapport från NOSAM- mötet på Färöarna 22.-23.4.2016 och lite annat
Harriet Ljungberg-Rasmus
SASH, styrelsemedlem
NOSAM, kontaktperson
I år stod Färöarna i tur att vara värd för det årliga NOSAM- mötet. Mötet hölls i Torshamn på ön Streymoy. I mötet deltog våra färöiska värdinnor Jórun Højgaard och Heidi Tvørfoss, Edda Jörunsdottir från Island, Therese Finnjarn Jensen och Sigbjörn Flatland från Norge, Dorte Söderberg och Nina Vormslev Lennert från Danmark, Ann-Charlotte Falk från Sverige samt undertecknad.
Färöarna är en ögrupp med självstyre som hör under Danmark. Invånarantalet är ca 49 000. Färöarnas största sjukhus ligger i Torshamn, Landssjúkrahúsið, och är en av stadens största arbetsplatser med cirka 850 anställda. Sjukhuset har 29 specialistmottagningar.
Sjukvården sköter man till stor del själva, men en del av sjukvården sker i Danmark. Om ett barn t ex insjuknar i leukemi, som kräver lång vård, flyttar hela familjen till Köpenhamn och bor där under den tiden som barnet får vård. Patienttransporter till fastlandet (Danmark, Norge, Sverige) sker med reguljärflyg. Man avgränsar den bakre delen i flyget för patienttransporten.
Under mötet diskuterade vi hur våra föreningar fungerar angående bl.a. val av styrelse, hur utbildningen av anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor är och NUBA, ett gemensam utbildningsprojekt i barnanestesi mellan( för tillfället) Sverige, Norge och Danmark.
Dorte Søderberg från Danmark blev enhälligt återvald till koordinator för en tredje två års period.
Föreningarnas uppbyggnad
I Danmark, FSAIO, väljs hela styrelsen var tredje år och det finns ingen gräns för hur många gånger man kan bli omvald. Man planerar att förändra valsystemet för att undgå risken att hela styrelsen kan bli utbytt på en gång. Alla andra nordiska länder har styrelser med två års mandat.
I Sverige, AnIva, kan man kan sitta i 4 år, högst i 6 år om det finns ett särskilt behov. I AnIva har man 4 råd med ansvar för ledarskap, utbildning, forskning och unga.
I Norge, NSFLIS,ALNFS, har föreningarna vart annat år en generalförsamling i samband med den nationella kongressen. Under generalförsamlingen väljs styrelsen till följande två år.
På Färöarna, FÀ3, väljer man medlemmar till styrelsen till en två års period med val varje år.
Island, Fs har val varje år och styrelsemedlemmarna väljs för en två års period. Det finns ingen övre gräns för hur länge man kan sitta i styrelsen. Intensivvårdssjuskötarna på Island är inte med i det nordiska samarbetet.
I Finland, SASH ry blir halva styrelsen vald till en två års period varje år på höstmötet. Ordförande väljs för en två års period. Intensivvårdssjuskötarna är inte med i det nordiska samarbetet.
Utbildning
I Danmark kan man inte ta en mastergrad i intensiv eller anestesissjukvård. Mastergrader hör under utbildningsministeriet och det är möjligt at ta en master i “klinisk sjukvård”, på samma sätt som man kan ta en kandidatgrad eller filosofie doktors grad.
I Norge kan man ta mastergrad i intensivsjukvård, anestesisjukvård, operationssjukvård eller hälsovård. Det kräver två års praktik före man kan söka till utbildningen. Det tar 2 år att ta en master i anestesisjukvård.
En magisterutbildning i Sverige motsvarar en halv master. Specialistutbildingen i Sverige är ett år. Man vill ha en längre utbildning, för att den är väldigt komprimerad och därför mycket krävande för studeranden. Politiken är ändå den att man vill ha studerandena ut i arbetslivet så snabbt som möjligt.
På Färöarna har 12 intensivvårdssjuskötare utbildat sig senaste år. Man har brist på anestesisjukskötare p.g.a att anestesisjukskötare går i pension.
På Island hör utbildningen under The University of Iceland. År 2015 blev 10 sjukskötare utbildade i anestesisjukvård. I år utbildar sig 11 sjukskötare inom anestesisjukvård. De har 98 medlemmar i sin förening.
I Finland saknar vi specialistutbildning i anestesi- och intensivsjukvård i motsats till våra nordiska grannländer.
NUBA (Nordisk utbildning i barnanestesi)
Anestesisjukskötare från Norge, Danmark och Sverige deltar i fördjupande studier i barnanestesi. I utbildningen ingår praktik i ett annat nordiskt land. Tre teorimoduler ingår också. NOSAM står som paraplyorganisation för utbildningen.
Grönlands medlemskap i NOSAM
Grönland har samma status som Färöarna i det danska riksförbundet men Grönland har ingen egen förening. Man kom överens att Grönland kan utse en representant till NOSAM. Grönland hann inte få med en delegat till styrelsen till NOKIAS2016.
NOSAM och NOKIAS
NOSAM fungerar som paraplyorganisation för NOKIAS. Som SASH:s resentant i NOSAM blev jag utnämd till president för NOKIAS2016. Jag tog ett stort steg utanför min bekvämlighetszon. Hela styrelsen – alla med egna ansvarsområden – har förberett kongressen de tre senaste åren, men mest intensivt det sista året, för att kunna bjuda på en så bra kongress som möjligt. Största bördan har ändå ordförande Marja-Liisa Ylitalo-Airo och huvudredaktör Sari Pyhäla burit med sina kontakter och breda nätverk. På mitt konto föll kontakterna till de nordiska föreläsarna och arbetsfördelningen åt NOSAM medlemmarna.
Vi är glada att NOKIAS2016 fick mycket positiv respons av deltagarna. Programmet och arrangemanget var omtyckta. Vår kongressbyrå från Åbo Universitet var till stor hjälp med sin erfarenhet.
Vi hade Föreningens höstmöte med personval under NOKIAS2016. Jag hade beslutat att avgå som styrelsemedlem och NOSAM kontaktperson, men fortsätter som suppleant ännu en period. Det har varit sex givande år, men nu vill jag ge över till nya krafter. Den största insikten i samarbetet har varit, vilka begränsningar vår bristande skolning ger. Vi kan inte t.ex. idka utbyte i skolningsfrågor eller arbeta som anestesisjukskötare i de nordiska länderna. Dessutom insåg jag under planeringen av NOKIAS2016 utbildningens betydelse gällande forskning. Våra grannländer gör abstrakt om sina forskningsarbeten och reser runt internationellt och presenterar sina arbeten som poster eller oralt med stolthet. Vad gör vi, utan erkänd specialistutbildning? Får vi kalla oss anestesisjukskötare, nurse anesthesist?
Det är en fråga som vår styrelse måste ta tag i. Jag önskar den nya styrelsen inspiration och krafter till kampen om vår specialistutbildning inom anestesisjukvård.